Rock och operasång funkar sällan bra ihop. Det gör det inte idag och det gjorde det, som klippet tydligt visar, inte på 70-talet heller. Exakt hur bröderna Mael tänkte när de startade Sparks och skrev den här låten lär jag aldrig få reda på, men det gör mig inte så mycket. Det viktiga är att den här videon och låten är fantastiskt underhållande. Hela genren Art Rock är för mig väldigt underhållande, inte minst i kombination med art-rockarnas ofta väldigt dogmatiska syn på vad som verkligen är Art Rock och inte.
På en av mina tidigare arbetsplatser hade jag en kollega som var en av de drivande krafterna i GARF – Göteborgs Art Rock-förening. De gav ut ett fanzine och arrangerade varje år endagsfestivalen ”Slottskogen goes Progressive”. Jag minns med stor glädje de fikaraster då han brast ut i långa tirader om hur för jävligt det var att Peter Gabriel lämnade Genesis (”Vad hände, liksom? De var världens bästa band och sedan splittras de och blir till två svindåliga band istället!”), eller hur underskattade Yes är etc… Den här videon får ses som ett hommage till denna trevliga man.
Klippet (som är taget från ett tv-program, som av allt att döma heter ”Disco”) från 1974.
